Alltså jag är så himla stolt. Hade en skit dag. Kände att allt kändes skit helt utan anledning egentligen. Skyller på kvinno hormon 😀 men i alla fall när jag låg i soffan o tjura så tänkte jag att här kan jag inte ligga utan bättre jag byter om o går ut och springer. Sagt och gjort o när jag kom ut så istället för min vanliga runda gångbanan här utanför fram o tillbaka i typ 20/30 min så vek jag av oss tänkte jag tar min pw runda istället. Jag springer så långt jag orkar och sen går jag resten.

Men vet ni vad? Jag sprang hela vägen. Det gick verkligen inte fort som ni ser tar typ 15 min längre när jag pw ar. Men att jag faktiskt sprang hela vägen är för mig en jätte grej. Jag typ tuffade på 😂.

Jag har ju som mål att kunna springa halvmara 2017. Sprang ju gbg varvet typ för 15 år sedan och det hade varit så fräckt att göra det igen. O nu känns det ju ändå inte som om det är helt omöjligt.